Debatt i lokalpressen om pensionärer och pensioner

I vår lokaltidning i Skövde, SLA, har det varit flera insändare om pensionärer och pensioner. Häromdagen publicerade jag en insändare om att Kristdemokraterna tydligt sagt att nu är det pensionärernas tur. Häromdagen skrev Gösta Kenndal, aktiv debattör och tidigare socialdemokratiskt kommunalråd en insändare om att vi kristdemokraterna ljuger då vi säger att vi bryr oss om pensionärerna. Här är mitt svar som var i SLA 29/7.


Svar till Gösta Kenndal
Det är glädjande att Gösta Kenndal uppmärksammat att Kristdemokraterna verkar för landets pensionärer. Vid flera tillfällen har Göran Hägglund och andra partiföreträdare talat om att nu är det pensionärernas tur. I somras föreslog bland annat Chatrine Pålsson Ahlgren, riksdagsledamot för Kristdemokraterna att garantipensionen ska vara helt skattefri. Ett stort antal av landets pensionärer har garantipension som för en ogift är 7597 kronor. En sänkt skatt skulle vara välkommet, samtidigt som vi också verkar för en höjning av pensionerna.

Kenndal hoppas säkert på att det ska bli en ny regering efter nästa val. Men landets pensionärer vet att socialdemokraterna har regerat i många år och haft ett stort ansvar för höjningen av pensionerna tidigare. Nu är det Alliansregeringen som tagit tag i frågan.

Kvinnor drabbas särskilt

Kristdemokraterna har särskilt tagit strid för de som har garantipension. Ibland kallas dessa för fattigpensionärer. Många av dem är kvinnor som gjort heroiska insatser i sina familjer och ansvarat för hushållet. Socialdemokraterna har aldrig ansett att detta är ett arbete, man har betonat vikten av ett lönebaserat arbete och då har inte insatserna i det egna hushållet räknats. Många av dagens pensionärer har slitit hårt i det egna hushållet och haft långt över åtta arbetstimmar per dag. De har frivilligt valt att vara hemmafruar och många är både stolta och nöjda över sina arbetsinsatser. Att de nu vid pensionsålder ska "straffas" för att de inte haft ett lönebaserat arbete är en stor orättvisa. Socialdemokraterna har aldrig brytt sig om denna grupp, eftersom hemarbete aldrig varit korrekt enligt deras partibok. Hade de brytt sig så har de haft många år på sig för att bevisa detta.

Vem talar för pensionärerna?

Många pensionärer känner sig orättvist behandlade och har vänt sig till sina politiska företrädare. Vi har lyssnat till våra väljare som gett oss förtroendet att verka i riksdag och regering. Kristdemokraterna har tydligt meddelat att vi ska verka för landets pensionärer, inte enbart genom pensionerna men också genom att aktivt äldreomsorgsarbete. Vi vill redan nu ge beskedet till landets pensionärer att detta är en viktig fråga för Kristdemokraterna. Kenndal vill påskina att vi ljuger, vilket är ett plumt påhopp. Vårt besked är tydligt. Vi verkar för en skattesänkning av pensionerna. Då det finns ekonomiskt utrymme kommer vi att lägga vår röst för detta framför en ytterligare sänkning av inkomstskatten för löntagarna. Vi kan inte lova när detta kommer att bli, men vår politik för en linje som gynnar landets pensionärer. Ju starkare stöd vi får desto större möjlighet får vi att se till att detta blir verklighet.

Conny Brännberg (KD)

Kommun- och regionpolitiker


Pensionärernas tur att få skatterna sänkta

Under sommaren har Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, hållit flera tal där han lyft fram situationen för Sveriges pensionärer. Många äldre upplever en orättvisa genom det s k jobbskatteavdrag som har gjort att landets löntagare fått betydligt mer pengar att disponera. Detta är en del av alliansregeringens jobblinje.

Kristdemokraterna har nu tagit ställning och tydligt angett att det är pensionärernas tur att få sina skatter sänkta. När det finns utrymme för nya skattesänkningar är pensionärerna den grupp som måste prioriteras.

Om någon undrar vad Kristdemokraterna gör under sommaren så handlar det bl a att skapa en politik som gynnar landets pensionärer. Särskilt viktigt är det att de med minst pension får en ordentlig skattesänkning. Hägglund har offentligt lovat att verka för detta och med ett starkt väljarstöd kommer han att kunna klara av det.

Skatter, pensioner, Göran Hägglund, Kristdemokraterna


Starkare väljarstöd för Kristdemokraterna

Man ska alltid ta opinionsundersökningar med ro, men då väljarstödet ökar är det alltig glädjande. Idag visar SKOP att Kristdemokraterna har gjort en stark ökning sedan senaste mätningen och hamnat på 6,1 procent.

Jag tror att det har att göra med sommarens framgångar för Göran Hägglund. I tal efter tal har han formulerat en politik som "går hem i stugorna".

Några axplock:
* Dags att sänka skatten för landets pensionärer
* Kulturen är mycket viktig för oss alla
* Pirater som vill stjäla annans egendom är enögda och deras åsikter ska bekämpas
* "Vanligt folk" måste känna att de har rätt att vara just "vanliga". Man måste inte vara annorlunda, man duger ändå
* Det civila samhället måste stärkas

Jag kan inte låta bli att skicka med några rader ur Hägglunds tal på rikstinget då han bland annat formulerade kulturpolitiken på ett sätt som många uppmärksammat. Han sa bl a

"Kulturen hjälper oss att se oss själva i andra och genom andras ögon. Kanske är det är kärnan i begreppet bildning. Att kunna se med klarare ögon på världen. Eller, kanske snarare, att se många världar. Att bilda sig är att färdas genom historiska händelser och miljöer, längs tidigare tankar och föreställningar, genom de av tid och tycke outslitliga klassiska dikterna och romanerna.

Bildning är att vidga sin egen verklighet och fantasi. Det är att växa som empatisk och inkännande människa. Det är med andra ord en livsviktig del av ett sammanhållet samhälle. Kulturen, precis som moralen, håller ihop gemenskaper. Den skapar förutsättningar för det goda samhälle som är tryggt i sig självt."
 
Jag tror att politiker som Göran Hägglund, Maria Larsson, Ella Bohlin, Acko Ankarberg Johansson, för att nämna några, är de svenska framtidspolitikerna.


DN, Göran Hägglund, Kristdemokraterna


Är man populist för att man har en politik för vanligt folk?

Göran Hägglunds tal i Almedalen har väckt känslor. Många bloggare har reagerat på den kristdemokratiske partiledarens tal som till stora delar formulerade en politik för "vanligt folk".

Det finns grupper som gärna vlil definiera sig som annorlunda. De som går utanför normen, vill väcka uppmärksamhet genom just att vara olika eller annorlunda. "Lagom" är inget för dem. De politiker som vänder sig till dessa attraherar självklart en del av väljarna.

Samtidigt så finns det mängder av "vanliga människor". De trivs rätt så bra med livet. Sköter jobbet och tar hand om sin familj. De umgås med sina vänner och är inte särskilt radikala eller "tar plats".

Göran Hägglund har nu lyckats med att vara talesmän för dessa män och kvinnor som lever "Svensson-liv". Att detta upprör många som vill betona "det annorlunda" märks inte minst i bloggosfären. 

Varför detta intresse för Göran Hägglund? Jo, troligtvis för att han lyckas formulera en politik för "vanligt folk".Det gör nu att "ovanligt folk" känner sig oroade. Kristdemokraterna kanske är det parti som tar för sig av de "vanliga" väljarna?

Det har sagts "syns man så finns man" och "all publicity is good publicity". Även om flera av bloggarna egentligen inte alls håller med Göran Hägglund så bidrar de till att lyfta fram hans politik för "vanligt folk".

Intresserad att läsa några bloggares åsikter? Johdan, Josh Lyman, Tankar i natten, Erixon, Jonas Morian, 
 
Även Marcus Birro tillför ytterligare ved på brasan.


Köksbordsdemokrati

Den verkliga makten ligger inte hos riksdag, landstings- eller kommunfullmäktige. Den har medborgaren själv. Vart fjärde år överlåter vi åt sådana som har vårt förtroende att fatta beslut på våra vägnar. Därför röstar vi på de personer som har vårt förtroende.

Men de flesta besluten som rör vår vardag fattar vi själva. Den verkliga demokratin äger rum runt köksbordet. Under decennier av socialistiskt inflytande har vi berövats tron på vår egen förmåga att fatta beslut. Nu sker en omvärdering i vårt land. Fler beslut förs över till medborgarna.

Varför ska skolkontoret bestämma vilken skola som barnen ska gå i?

Varför ska omvårdnadskontoret bestämma över vilket äldreboende som en äldre ska flytta till?

Varför ska kommunen bestämma över vem som utför omvårdnadstjänsterna inom hemtjänsten?

Varför ska Byggnadskontoret bestämma om utformningen av den nya tillbyggnaden?

Varför-frågorna är många.

Som politiker vill jag verka för valfrihet hela livet. Det man själv kan ta beslut om ska man göra. Köksbordet måste bli ett ändå viktigare forum för beslut.

Det är tillsammans, i familjen, som vi tar ansvar och därmed besluten.

Kulturens egenvärde

Det är kulturens egenvärde som står i fokus för kulturpolitiken, i alla fall den jag företräder. Visst kan man se andra värden, men det primära är att kultur finns och utövas, inte dess syften eller ändamål. Jag har ju myntat och drivit frågan om "kultur på recept" vilket är ett uttryckt för instrumentalitet dvs en nyttoaspekt där förskrivning av en läkare kan användas såväl förebyggande som behandlande. Idén handlar om "en god bok skänker vila". Jag har också argumenterat för kulturen i samband med regional utveckling och att det kulturella utbudet är en attraktivitet som skapar mervärde för en ort.

Så visst finns det en sida av kulturen som visar en nyttoaspekt, men det är egenvärdet som är det väsentliga. Jag tillhör de politiker som är beredd att ge medel, dvs skattepengar, till ett rikt och varierande kulturutbud. Politikens uppgift är att skapa förutsättningarna för kulturens utövande, inte att styra eller forma den. I England talar man om "arm lengths distance", vilket innebär ett "armlängdsavstånd" mellan politiken och kreatören. Vi som kulturpolitiker "krattar i manegen" men kulturarbetarna formar det kulturella utbudet.

Vem är det då som avgör värdet av kulturen? På engelska säger man "beauty is in the eye of the beholder" och kanske menas mer än bara skönhet. Ibland talas om konst som "utsmyckning" och ett estetiskt värde skapas, men behöver för den skull inte innebära att det är vackert eller tilltalande. Den enskilde kan anse att ett verk har ett visst värde och därmed är beredd att anskaffa det för pengar. Då har verket fått ett marknadsvärde. Men samhället kan också anse att något har värde utan att det finns en köpare som är beredd att betala för det. Mycket av vår samtidsdokumentation är av detta slag. Ingen är beredd att betala för det, men det kan ändå anses ha ett högt värde och bör sparas för eftervärden. Det är ofta av denna orsak som samlandet sker. Ofta tar en styrelse eller nämnd på sig ett slags kollektivt ansvar och sparar verk för eftervärlden som en del av det kollektiva minnet. På så sätt kan erfarenheter från dagens generation överföras till en kommande.

Jag betonar alltså egenvärdet men anser också att det finns en direkt instrumentell nytta av kulturen. Så det kanske handlar om två sidor av samma mynt?

kultur. kulturpolitik, politik

Skatteavdrag för gåvor

Den här insändaren publiceras under veckan i tidningar i Skaraborg:


Det är nu dags att införa skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer. Kristdemokraterna har länge drivit denna fråga. Alliansregeringen har tillsatt en särskild utredare (gåvoincitamentsutredningen) och ett förslag lämnades nyligen. Kristdemokraterna kräver nu ett lagförslag som medger avdrag för gåvor till ideella organisationer. Det kan t ex handla om Röda Korset eller forskningsstiftelser.


Göran Hägglund har i flera av sina senaste tal lyft fram vikten av civilsamhället. Det finns många organisationer som gör en stor samhällsinsats, helt frivilligt. Han la i samband med sitt tal i Almedalen fram ett program för att stärka civilsamhället. Den socialistiska politiken har resulterat i att det civila samhället har försvagats. Kristdemokraterna vill se mer av självständighet och mindre politiskt klåfingrighet. Det civila samhället ska inte vara statens förlängda arm, men känna ett stöd att man utför ett viktigt arbete. Organisationer som Naturskyddsföreningen, Rädda Barnen, kyrkornas biståndsarbete och många andra verksamheter kommer att stärkas med hjälp av de kristdemokratiska förslagen.


Filantropiska fotavtryck

Inom klimatforskningen talar man om ekologiska fotavtryck. Med detta visas hur stor inverkan som människan har på miljön. Kristdemokraterna talar om förvaltarskap, dvs vårt ansvar att förvalta jordens tillgångar, inte förbruka dem. Tyvärr överutnyttjar vi ekosystemen. Vår livsstil måste ändras.

Jag vill nu mynta ett nytt begrepp, filantropiska fotavtryck. Med detta menas att vi påvisar hur vi ställer upp för medmänniskan och tar ansvar för varandra.

Jag utrycker mer om detta i en debattartikel i tidningen Dagen.

Partiet för den vanlige svensken

Göran Hägglund är en god talare. Detta bevisade han ännu en gång i Almedalen. Han är engagerad, välformulerad och lyfter fram mängder av områden som borde gå hem hos de flesta svenskar. Kristdemokraterna är ett trovärdigt parti som har ett budskap till en betydligt större skara än de som aktivt röstar på partiet.

Hägglund lyfte fram "den vanlige svensken". Den som sköter sig och tar ansvar för sig och sin familj, och lever ett helt "vanligt liv". De röd-gröna verkar förakta denna bild och vill slå sönder det som är genuint och älskat av många. Familjen är en bas för hela samhällsgemenskapen och det inser de flesta medborgarna. Att utropa död åt familjen är inte det budskap som "den vanlige svensken" vill höra. Han och hon kämpar dagligen för sig och de sina. Kristdemokraterna är det parti som stöttar familjen. 

RSS 2.0