Närhet till det gröna


Den här bilden tog jag på väg hem från busshållplatsen. När man ser bilden kan man knappast tro att jag nästan är hemma mitt i en stor stadsdel. Skövde har mängder av gröna platser. Nästan alla har bara några hundra meter till en skogsdunge eller någon form av park. Vi gillar det gröna. Det ger livskvalitet. Nu på vår så är det många Skövdebor som ger sig ut i skogen eller något naturområde som lockar. I dagarna har vitsipporna invaderat och Billingen lockar tusentals personer. Runt om i stan ser man familjer på picknickutflykt. Skövde är en grön stad och har mycket att erbjuda.

Är inte det viktigaste att man hälsar - inte hur?

Nu debatteras hälsningstraditionen i Sverige. Många anser att man ska hälsa i hand. Det blev stor uppståndelse då miljöpartiets riksvalberedning föreslog en person till partistyrelsen som konsekvent hälsar på olika sätt, beroende på kön. Detta har rört upp många känslor och flera har tolkat det som att Yasri Khans sätt att hälsa är oförskämt, förnedrande och kvinnokränkande. Han har valt att konsekvent ta män i hand men då han hälsar på kvinnor lägger han sin hand mot sitt bröst och framför på så sätt en hälsning. Men det är detta som rört upp.
Jag har debatterat feminism den senaste tiden. Vi har en regering som talar om att den är feministiskt och att detta innebär något annat än vi som använder orden jämlikhet och jämställdhet. I den politiskt korrekta världen ska man vara normkritisk och jag tror att de flesta med det menar att man ska vara tolerant och respektfull.
Yasri Khan kan inte bli ledamot av partistyrelsen därför att han hälsar på sitt sätt, som för övrigt han delar med många andra människor. Nu måste man ställa frågan: Vems är problemet? Vårt eller Khans?
Jag möter människor från många olika kulturer och inser att just hälsningar sker på väldigt många olika sätt. Om man talar om zoner och börjar med intitimitetszonen så gör vi på väldigt olika sätt. Om vi håller oss till Sverige så är det vanligt att vi har fysisk kontakt med våra händer. Men andra vill helst kramas då de möts. I andra länder är kindpussen det vanligaste sätter. I andra delar av världen bugar man i respekt för varandra men kommer aldrig närmare än ca 30-40 cm från varandra.
I Sverige är det inte helt lätt att veta om man ska ta i hand eller kramas. Det är något som man lär sig. Dessutom gör man ofta olika beroende på vem man möter. Vissa personer kramar jag aldrig, andra kramar jag oftast då vi möts. Men det beror också på platsen där vi träffas. Hur man vet vad som är rätt är inte alltid så lätt att förstå.
Det som däremot är upprörande är när någon vägrar att hälsa överhuvudtaget. Jag har varit med om detta vid flertalet tillfällen. En person vill inte tilltala mig eller hälsa på mig. Jag brukar alltid sträcka fram handen men ibland blir det nobben. Det är inte helt lätt att hantera. Visst blir man kränkt oavsett om det är en man eller kvinna som vägrar att hälsa.
Däremot har jag inget emot att personer hälsar på mig på olika sätt. Men samtidigt anser jag att det vanliga i Sverige är att vi tar varandra i hand. Den som kommer hit får acceptera den sedan. Jag tycker att man ska lära barn att hälsa i hand, men också visa respekt för den som vill hälsa på andra sätt.
Uppenbart är detta ett känsligt ämne. HUR man hälsar kan väl inte vara det viktigaste? Det är väl ATT man hälsar?

Varför alla dessa epitet?

Den senaste veckan har många reagerat på mitt debattinlägg om feminism eller rättare sagt varför jag förklarar att jag inte använder begreppet feminist för mitt politiska arbete. Det är så många ord som måste till i dagens politiska beskrivningar. När ett varumärke är etablerat så är det laddat med alla de egenskaper som marknaden har vant sig vid. Ett visst bilmärke står t ex för kvalitet. Kunderna vet att de köper en bra produkt.
Jag kommer framöver att försaka vara konsekvent och säga att jag är kristdemokrat. Det begreppet innebär att man står för alla de värden som partiet står för. Jag önskar att då mitt namn nämns så förkippas det med att jag är kristdemokrat.

Vad bygger det goda samhället?

Vi som är kristdemokrater har en bestämd uppfattning avseende samhällets viktigaste byggsten. Vi menar att det är familjen, den lilla och nära gemenskapen, där man får öva sig i hänsynstagande och solidaritet. En del invänder mot att vi använder familjen som begrepp. Vi menar att det är något som alla kan identifiera sig med, men ändå kan det definieras vidare för många än bara pappa, mamma och barn. Många av våra nysvenskar använder andra ord och där kan släkt och klan vara begrepp som är mer rätt. Många barn har starka band till sina kusiner. Ofta beror det på att syskon håller kontakterna och barnen kanske följer varandra sen tidiga barnsben. Att säga att farmor eller mormor inte tillhör familjen känns också främmande.
Men begreppet familjen väcker också känslor. Vänsterföreträdare gillar inte begreppet och det har till och med utropats "död åt familjen".
Vid kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar i Västerås använder vår partiledare Ebba Busch Thor ordet "TILLIT" och menade att det är vad samhällets invånare behöver. Tillit är något som man får möjlighet att öva och utöva i familjen. Under uppväxtåren är det massor med egenskaper som ska främjas och tilliten är en av dem.
Vi kommer att fortsatt tala om att vi är Familjepartiet.

Debatt om feminism

Jag vet att man aldrig ska skriva ett debattinlägg när man är upprörd. Men nu har jag nästan gjort det. En händelse gjorde att jag blev upprörd om detta med att vara politiskt korrekt. Det resulterade i ett debattinlägg om feminism. Först tänkte jag trycka på knappen och skicka det direkt, men tänkte, sov på saken. Dan därpå skrev jag om artikeln flera gånger och till slut skickade jag iväg den.
Många reaktioner har kommit. Flera positiva, andra mycket kritiska.
Att jag vill debattera begreppet feminism är att det är ett politiskt korrekt begrepp. Något som jag alltså inte använder. När jag arbetade med min magisteruppsats inom filmvetenskap sysslade jag med feministisk filmteori och känner mig väl förankrad i begreppet feminism. Jag använder konsekvent begreppet jämställdhet då det handlar om lika värden för män och kvinnor och begreppet jämställdhet då det handlar om lika värde mellan personer.
Just begreppet feminism är intressant. Många använder feminism som ett politiskt epitet. Det är bra om man har förankrat sin ståndpunkt, men jag upplever att många bara använder ordet för att "alla andra" gör det.
Därför säger jag att jämställdhet utan feminism funkar bra för mig.
 
Om man i dag försöker att orientera sig kring begreppet feminism och använder Wikipedia så kan man läsa om
-Särartsfeminism
- Likhetsfeminsm
- Anarkafeminsism
- Liberalfeminism
- Radikalfeminism
- Socialistisk feminism
- Queerfeminsim
- Ekofeminism
-- Analytisk feminism
- Kontintental feminism
- Pragmatisk feminism
- Postkonolial feminsim
 
Detta är en aktuell sammanställning av olika riktningar inom begreppet och när man använder begreppet bör man också beskriva vilken av inriktningarna eller de mer filosofiska aspekter som man förknippar sig med. Annars blir det lite svårt att förstå vad skillnaden mellan jämställdhet och feminism är.
 
Tankar om könsmaktsordning, om genus, om kön, om sexuell läggning och identitet, om man och kvinna, om han, hon och hen, är viktiga begrepp och jag har ägnat några av mitt liv att försöka plöja igenom litteratur, skriva och debattera. Jag är rent ut sagt orolig över att vi inte har ett jämställt samhälle. Min kristna grund är att alla människor är lika värda. Jag vet att man inte ska lyfta ut ett bibelord ur ett sammanhang men för mig är beskrivningen "här är inte man eller kvinna, inte jude eller grek" ett viktigt fundament då jag definierar den människosyn som jag står för.
 
Jag har absolut inget emot att politiker definierar sig som feministiska politiker, men vill gärna förstå varför de anser att just det begreppet är så viktigt för sin politiska identitet.
 
Jag använder inte heller ordet anti-rasist, men för den skull kan ingen anse att jag står för motsatsen. Jag står för alla människors lika, absoluta och unika värde. Enklast uttryckt: Jag är Kristdemokrat!

Har du varit i min hemstad?

Jag möter många människor från olika länder. I Skövde har vi tex många internationella studenter men också många flyktingar eller personer som kommit hit för att det finns arbete här.
Många av brukar fråga: Har du varit i mitt hemland eller i min hemstad? Det är en fråga som man bör kunna svara JA eller NEJ på. Men ofta undrar jag när man kan svara JA på den frågan. NEJ är alltid lättare att besvara.
Om man mellanlandar på en flygplats t ex Frankfurt och vistas där några timmar kan man då säga att man varit i Frankfurt eller Tyskland?
Jag reser mycket. Om jag t ex åker till Gävle på ett möte så är det en tågresa på cirka 4 timmar totalt. Då anländer jag till en mötesplats, ofta ett stadshus eller konferensanläggning, som ligger nära stationen. Jag går oftast till platsen, deltar i mötet och åker hem igen.
Ibland flyger jag till en annan stad i ett annat land. Ofta tar jag en buss från flygplatsen och deltar i konferensen, sedan till ett hotell och antingen fortsatta möten eller hemresa. Kanske har jag sett några vyer från bussen.
Förra veckan var jag i Paris. Nedan finns några bilder och tankar.
Denna spis ligger i Hotell de Ville som är Paris borgmästares hemvist. Anne Hidalgo har sitt arbetsrum alldeles i närheten av denna sal. Kan jag säga att jag varit hos borgmästaren i Paris?
 
Selfie utanför Notre Dame. Sedan gick jag igenom den enorma kyrkan på cirka 15 minuter. Har jag därmed besökt Notre Dame?
 
Don under Eiffeltornet på väg för att sova en stund mellan många timmars möte. Har jag sett Eiffeltornet därmed?
Jag tycker att det är svårt att säga JA på dessa frågor. Om någon ställer frågan och jag svarar jakande så vill de oftast prata om mina upplevelser. Eftersom de är så begränsade är det ibland lättare att säga nej. Men det är väl inte sant?
 

RSS 2.0