Närhet till det gröna


Den här bilden tog jag på väg hem från busshållplatsen. När man ser bilden kan man knappast tro att jag nästan är hemma mitt i en stor stadsdel. Skövde har mängder av gröna platser. Nästan alla har bara några hundra meter till en skogsdunge eller någon form av park. Vi gillar det gröna. Det ger livskvalitet. Nu på vår så är det många Skövdebor som ger sig ut i skogen eller något naturområde som lockar. I dagarna har vitsipporna invaderat och Billingen lockar tusentals personer. Runt om i stan ser man familjer på picknickutflykt. Skövde är en grön stad och har mycket att erbjuda.

Är inte det viktigaste att man hälsar - inte hur?

Nu debatteras hälsningstraditionen i Sverige. Många anser att man ska hälsa i hand. Det blev stor uppståndelse då miljöpartiets riksvalberedning föreslog en person till partistyrelsen som konsekvent hälsar på olika sätt, beroende på kön. Detta har rört upp många känslor och flera har tolkat det som att Yasri Khans sätt att hälsa är oförskämt, förnedrande och kvinnokränkande. Han har valt att konsekvent ta män i hand men då han hälsar på kvinnor lägger han sin hand mot sitt bröst och framför på så sätt en hälsning. Men det är detta som rört upp.
Jag har debatterat feminism den senaste tiden. Vi har en regering som talar om att den är feministiskt och att detta innebär något annat än vi som använder orden jämlikhet och jämställdhet. I den politiskt korrekta världen ska man vara normkritisk och jag tror att de flesta med det menar att man ska vara tolerant och respektfull.
Yasri Khan kan inte bli ledamot av partistyrelsen därför att han hälsar på sitt sätt, som för övrigt han delar med många andra människor. Nu måste man ställa frågan: Vems är problemet? Vårt eller Khans?
Jag möter människor från många olika kulturer och inser att just hälsningar sker på väldigt många olika sätt. Om man talar om zoner och börjar med intitimitetszonen så gör vi på väldigt olika sätt. Om vi håller oss till Sverige så är det vanligt att vi har fysisk kontakt med våra händer. Men andra vill helst kramas då de möts. I andra länder är kindpussen det vanligaste sätter. I andra delar av världen bugar man i respekt för varandra men kommer aldrig närmare än ca 30-40 cm från varandra.
I Sverige är det inte helt lätt att veta om man ska ta i hand eller kramas. Det är något som man lär sig. Dessutom gör man ofta olika beroende på vem man möter. Vissa personer kramar jag aldrig, andra kramar jag oftast då vi möts. Men det beror också på platsen där vi träffas. Hur man vet vad som är rätt är inte alltid så lätt att förstå.
Det som däremot är upprörande är när någon vägrar att hälsa överhuvudtaget. Jag har varit med om detta vid flertalet tillfällen. En person vill inte tilltala mig eller hälsa på mig. Jag brukar alltid sträcka fram handen men ibland blir det nobben. Det är inte helt lätt att hantera. Visst blir man kränkt oavsett om det är en man eller kvinna som vägrar att hälsa.
Däremot har jag inget emot att personer hälsar på mig på olika sätt. Men samtidigt anser jag att det vanliga i Sverige är att vi tar varandra i hand. Den som kommer hit får acceptera den sedan. Jag tycker att man ska lära barn att hälsa i hand, men också visa respekt för den som vill hälsa på andra sätt.
Uppenbart är detta ett känsligt ämne. HUR man hälsar kan väl inte vara det viktigaste? Det är väl ATT man hälsar?

Varför alla dessa epitet?

Den senaste veckan har många reagerat på mitt debattinlägg om feminism eller rättare sagt varför jag förklarar att jag inte använder begreppet feminist för mitt politiska arbete. Det är så många ord som måste till i dagens politiska beskrivningar. När ett varumärke är etablerat så är det laddat med alla de egenskaper som marknaden har vant sig vid. Ett visst bilmärke står t ex för kvalitet. Kunderna vet att de köper en bra produkt.
Jag kommer framöver att försaka vara konsekvent och säga att jag är kristdemokrat. Det begreppet innebär att man står för alla de värden som partiet står för. Jag önskar att då mitt namn nämns så förkippas det med att jag är kristdemokrat.

Vad bygger det goda samhället?

Vi som är kristdemokrater har en bestämd uppfattning avseende samhällets viktigaste byggsten. Vi menar att det är familjen, den lilla och nära gemenskapen, där man får öva sig i hänsynstagande och solidaritet. En del invänder mot att vi använder familjen som begrepp. Vi menar att det är något som alla kan identifiera sig med, men ändå kan det definieras vidare för många än bara pappa, mamma och barn. Många av våra nysvenskar använder andra ord och där kan släkt och klan vara begrepp som är mer rätt. Många barn har starka band till sina kusiner. Ofta beror det på att syskon håller kontakterna och barnen kanske följer varandra sen tidiga barnsben. Att säga att farmor eller mormor inte tillhör familjen känns också främmande.
Men begreppet familjen väcker också känslor. Vänsterföreträdare gillar inte begreppet och det har till och med utropats "död åt familjen".
Vid kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar i Västerås använder vår partiledare Ebba Busch Thor ordet "TILLIT" och menade att det är vad samhällets invånare behöver. Tillit är något som man får möjlighet att öva och utöva i familjen. Under uppväxtåren är det massor med egenskaper som ska främjas och tilliten är en av dem.
Vi kommer att fortsatt tala om att vi är Familjepartiet.