Det finns normer
Ett civiliserat samhälle bygger på värderingar. Man måste vara överens om ett antal bärande principer och värna dem. Samtidigt som det finns regler måste man vara tolerant och öppen för nytänkande. Om man använder begreppen etik och moral så kan de beskrivas som att etik är den inre kompassen och att moral är det liv som vi de facto lever. I en kultur råder särskilda värden. Dessa skiljer sig mellan kulturer. När mina vuxna barn kommer hem så frågar de inte om lov för att dricka ett glas vatten. När de är törstiga så förser de sig själva med glas och vatten. Men jag skulle reagera om en främmande person går in i mitt kök och släcker sin törst. Att det är OK för den ene, men inte för den andre handlar om normer och respekt.
Den senaste tiden har orden "svensk norm" dykt upp i debatten. Självklart finns det specifika normer i den miljö som jag ingår i. I Sverige finns en gemensam kärna, kan kallas den svenska modellen, som är en överenskommelse om vad som gäller i vårt land. Jag förstår vad normkritiken innebär och delar detta i den bemärkelse att det som är osunt ska inte hävdas. I mitt grönsaksland rensar jag ogräs, likaså måste vi göra i samhället. Då handlar det om att göra sin röst hörd och säga ifrån då man upplever sig kränkt eller negativt påverkad.
Samtalet om normer är viktigt och bör få större plats. Att hävda att det inte finns normativa värden anser jag orimligt och vill gärna samtala om etikens och moralens plats i samhället.