Vilket EU vill du välja?
I morse läste jag DN och den första stora intervjun med Karin Karlsbro. Jag behövde inte läsa många rader för att förstå att det EU som Liberalerna vill ha är helt annorlunda det som Kristdemokraterna vill se. Frankrikes president Macron propagerar för ett EU som tar över en rad nationella parlaments ansvar. Ett federalistiskt EU där mycket makt flyttas till "toppen" i Bryssel. På den vägen går också svenska liberalerna.
KD har bestämt sig för en "lagom"-väg. Den innebär att varje fråga placeras där den bäst hör hemma. Subisidiaritet kallas det. Den nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet ska ta det. För oss Kristdemokraterna utgår vi då alltid från köksbordet. Det en individ eller familj själva kan avgöra ska de också bemyndigas att själva få avgöra. Därför är EU i många fall en lämplig nivå.
KD säger nej till en superstat. Vi säger nej till att EU ska få införa en ny EU-skatt. Vi säger nej till Euron. Vi säger nej till en gemensam armé. Men vi är egentligen inget NEJ-SÄGAR-PARTI. Men vi vill vara tydliga i en rad frågor. Många tror att liberalism står för frihet, men i praktiken innebär den nu anslagna politiken från liberalernas sida att friheten minskar. Det säger vi nej till.
Ordet lagom är svårt att definiera men jag tycker att det fångar ändå in ambitionen att kunna både gasa och bromsa samtidigt.
Det är bra att L är tydliga. Då finns det alternativ för väljarna. Som jag uppfattar svenskarna så är de flesta för EU men anser att det redan idag har vuxit för mycket och att man är oroad över en ökad administration och om det blir ett Brexit också att de svenska avgifterna kommer att bli alltför stora i förhållande till nyttan med EU. Det är så engeläget att vi får rätt representanter i Europaparlamentet men också rätt svenska ministrar i vår egen regering så att Sverige alltid har goda representanter i den europeiska gemenskapen. Att L väljer att stötta nuvarande regering utan att själv vilja ha statsråd är också en gåta för mig.