Kvalitet i kulturen - het fråga som nu blir målformulerad (igen)
Att det är svårt visade sig mycket starkt efter Göran Hägglunds tal i Almedalen då han menade att man visst måste kunna ställa krav på kulturen. Många har retat sig på hans beskrivning av "kulturvänstern" och dess självpåtagna roll att vara problemformulerande och normgivande.
Göran har ju lyckats med att föra fram talan från och för "vanliga människor". Och visst vill folk ha kvalitet.
De allra flesta svenskar anser inte att NUGs vandalisering av tunnelbanevagnen var ett konstnärligt verk. Inte heller anser "vanliga svenskar" att Anna Odell hade rätt att fejka psykoser (på allmänhetens bekostnad). Inte heller anser "vanligt folk" att konst alltid måste vara konstig.
Det är självklart att vi måste få föra en diskussion om konstnärlig kvalitet utan att få smisk på fingrarna och bli kallade fördomsfulla och inskränkta.
Göran Hägglund har rätt i väldigt mycket av det han säger och den senaste tiden har ju allt fler faktiskt dykt upp till hans försvar. (Se tex SvD och Johan Wennströms ledare)
Så har då regeringen lagt fram sin kulturproposition (Tid för kultur, prop 2009/10:3)
Detta är några meningar ur förslaget:
Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet.
Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.
För att uppnå målen ska kulturpolitiken:
• främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor,
• främja kvalitet och konstnärlig förnyelse,
• främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,
• främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan,
• särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur.
Jag tycker att främjandet av kvalitet och konstnärlig förnyelse låter väldigt bra.