Nej tack till kvotering - men ja för jämställdhet
"Vi kristdemokrater är för jämställdhet och lika möjligheter mellan man och kvinna. Det är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men vi ser också att det finns gränser för vilka tvångsmedel politiker har rätt att ta till. Vi är därför också det parti som konsekvent värnar den enskildes fria val och motsätter oss kvotering. Kanske för att vi är det parti i svensk politik som är mest tydligt värdeorienterat." Detta skriver Göran Hägglund i DN under rubriken "Kvoteringsoffensiv väntar efter en rödgrön valseger”
I veckans partiledardebatt stod det klart att Miljöpartiets Peter Eriksson anser att samhället är bäst på att förstå föräldrarnas situation och därför ska staten dvs politiker bestämma över föräldrarnas val av barnomsorg. Språkröret gav ett tydligt besked vad som väntar om de rödgröna tar över, nämligen att individen får ett mindre utrymme att bestämma över sin egen situation.
Göran Hägglund ryter till i artikeln och försvarar kristdemokraternas linje att föräldrarna ska själva få bestämma liksom att kompetens går före kön när det gäller tillsättningar av tjänster eller antagning till högskolan.
Vi som kämpar för jämställdhet menar att ingen kvinna eller man ska kvoteras in i t ex en styrelse enbart på grund av sitt kön. Det är självklart att det är bra om fler män blir fackligt engagerade i Vårdförbundet eller fler kvinnor i Metall. Men metoden att kvotera på grund av kön är fel. Jämställdhet åstadkommer vi genom ständiga samtal och kunskap. Kristdemokraterna vill visa vägen till ett jämställt samhälle genom att driva en politik som innebär att "ingen lämnas efter och ingen hålls tillbaka". Hägglund fortsätter att tala för "verklighetens folk", de som både vill och kan själva bestämma.
Göran Hägglund, Kristdemokraterna, könskvotering, verklighetens folk
Några reflektioner att ta del av: Får det lov att vara lite perspektiv? Dick Erixon, Aron Modig Ebba Busch Lilith Svensson
Vilka är dessa som Kd tänkt ha samtal med? Vilken kunskap tänker ni sprida? Skicka biologiböcker till företagsledningarna och peka ut att man inte gör skillnad på manliga och kvinnliga hjärnor?
Görs dessa informations-offensiver redan idag? Och i så fall med vilket resultat? Om information och kunskap är vägen, varför är vi inte redan där?
Missförstå mig rätt, jag är mycket positiv till alternativa lösningar som inte innebär kvotering. Men, Kd har inte för mig presenterat hur den lösningen skulle se ut. Information enbart har aldrig fungerat. Hade det gjort det hade ingen rökat eller krökat, och alla hade tränat och ätit sunt. Men så är det inte, eller hur?