Brännbergs Blandningar

Barn är alltid utsatta, men under vissa situationer är dess utsatthet så stor att samhället måste gripa in och skydda barnen. I samband med den s k vanvårdsutredningen har många fruktansvärda situationer kommit till kännedom och en mörk sida av den svenska välfärden har kommit i ljuset.

Under 50- och 60-talen skedde ett antal övergrepp på barn. De vanvårdades och utnyttjades. Deras redan svåra situation blev ändå värre och sår skapades som de burit med sig i livet.

Nu föreslår regeringens utredare att en rad åtgärder ska ska, i första hand för att detta inte ska upprepas men också för att en upprättelse ska ske. 250 000 kr är föreslagna, men staten kan aldrig med dessa pengar ge tillbaka en riktig barndom, men det får i alla fall betraktas som ett steg i en process.

Barn- och äldreminister Maria Larsson lovar också att en särskild ceremoni ska hållas.

Det är bra att regeringen, med ett starkt inflytande av Kristdemokraterna, bestämt sig för att ta itu med denna fråga. Förlåtelse är något stort och om det kan ske i detta fall så kan vi lägga bakom oss en dyster del av vår samtidshistoria. Den är särskilt dyster eftersom det verkar som att många vuxna var medvetna om övergreppen men valde att hålla tyst.

Det ger anledning att påminna om travesteringen av Martin Luther Kings ord: Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de godas tystnad.

SvD, DN,