Att bli sedd

Att bli sedd – att vara någon – att kunna gå på afterwork. För många är detta en självklarhet men för andra något som tycks ouppnåeligt. Igår hade min partikamrat Annika Eclund, riksdagsledamot för KD, tagit initiativ till att bjuda in alliansens riksdagsledamöter i Skaraborg och kommunala politiker för att lyssna till ett projekt som genomförts inom samordningsförbundet Skövde-HjoTiBorg. Projektet handlar om att få ut ungdomar med funktionsnedsättningar i arbete eller vidare till studier. Kavelbrogymnasiet i Skövde är engagerat via sin gymnasiesärskolan och träffen igår var förlagd dit. Där fanns också representanter från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det var en rörande beskrivning av uppnådda effekter som presenterades. Genom att utveckla nya metoder och skapa en medmänsklig relation mellan projektledare och deltagarna har många goda resultat uppnåtts. Projektet har finansierats av ESF-medel, och som projekt finns det ett slut. Samtidigt så handlar det egentligen inte om att pengar saknas. Nu har man utvecklat metoder som visar på hur man kan stötta ungdomar med funktionsnedsättningar och alla engagerade i projektet är nöjda och vet hur man ska göra. Men detta är så länge det finns särskilda pengar. När projektet är över så ”försvinner” pengarna. Samtidigt så är det inte alls så. Pengar finns hos de olika huvudmännen och ”samhället” kommer att ansvara för ungdomarnas försörjning. Problemet är bara att pengarna finns alltid ”hos någon annan”. Det är detta vi kallar för stuprörstänkande. Nu är förhoppningen att vi alla som fått denna information arbetar på ”hemmaplan” för att möjliggöra en fortsättning av verksamheten. Projekt är ofta bra, men ibland är det skrämmande att goda rön, positiva erfarenheter och metoder, inte kan fortsätta utan blir liggande i en rapport i byrålådan. Många av ungdomarna som varit med i detta projekt ”Vägen till arbete/studier” har fått en ökad självkänsla och beskrivningar som ”att bli sedd” eller ”att få vara någon” har gett dem ett stort värde. Alliansregeringen kallar detta för arbetslinjen och för många människor är det stort att få betala sina räkningar med införtjänade pengar. En del av oss tar sådant för givet men för andra är det en dröm En deltagare uttryckte att nu kunde han för första gången gå på after work. Tidigare hade det bara varit en längtan att kunna få följa med, men eftersom han inte hade något ”work” så kunde han inte heller gå på ”after work”. Det är bra med riksdagsledamöter som ger sig ut i verkligheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0