Finns det utrymme för dialog?
Socialdemokraterna har hanterat Omar Mustafa på ett märkligt sätt. Om detta skriver Carin Jämtin idag (SvD http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/jamtin-vi-ska-ta-fram-battre-rutiner-vid-personval_8091716.svd) Men min fundering handlar om vad Stefan Löfven egentligen sagt. Det är tydligt att Jämtin säger att människor som är aktivt troende kan vara med i partiet, men säger Löfven samma sak. Patiledaren har sagt att den som för dialog med oliktänkande kan inte vara medlem. Det råder nog ingen tvekan att Omar Mustafa är socialdemokat och vill vara det. Men på grund av att han för dialog med oliktänkande kan han inte vara kvar i ledningen. Så tolkar jag partiledarens uttalanden.
Det är en fråga som socialdemokraterna får fortsätta att diskutera, men den har beröring på de politiska arbetsmetoderna. Är inte dialog en bra form för att föra samtal mellan oliktänkande. Yttrandefrihet bygger på en respekt för varandras åsikter. Genom att samtala kan vi förstå varandra, men också påverka den andres åsikter. Poliisk debatt handlar om att framföra sina åsikter med ambitionen att andra tar till sig dom. Genom debatten lyssnar vi på varandra och fattar förhoppningsvis bättre beslut. Om man avstår från dialog så blir risken att man inte heller lyssnar på andras åsikter.
Mustafa är utöver sitt politiska engagemang med på en annan arena, muslimska förbundet. Det är inte en politisk arena, utan finns inom det muslimska civilsamhället. Där möter han uppenbarligen människor som inte delar de värderingar som finns på den politiska arenan. De allra flesa frågor som har med religion att göra blir aldrig föremål för debatt på den politiska arenan. Genom att Mustafa rör sig inom den muslimska världen och där för dialog så har han diskvalifiveats at vara med i partiets ledning. Jag förstår inte resonemanget. Om han däremot hade drivit frågor som avvek från de politiska fastställda principerna så hade jag nog kunnat förstå att han inte kunde vara kvar i ledningen. Men nu förstår jag inte resonemanget. Budskapet till de muslimskt troende och därmed också till andra trosutövare är att de inte är välkomna till socialdemokratin. Så uppfattar många debatten. Jämtin försöker att förklara att så är det inte. Kongressen skulle vara samlande inför framtiden och bli startskottet för valrörelsen och ett nyt framtidskontralt. Istället blev bilden velighet, oklarhet, motsättningar och eftersom religion blev inblandat så blev de väldigt rörigt och otydligt. Jag har inte för avsikt att gå med socialdemokraterna, men jag önskar ändå att de löser denna fråga. Jag tror att politiken vinner på tydlighet och att troende får tydliga besked om de är välkomna in i ett politisk parti. Och om de då får föra dialog. Min tolkning är att Löfven inte anser detta.