Brännbergs Blandningar

Betrakta ett museum som ett massmedium. "De formulerar och förmedlar föreställningar om världen till en i allt större publik". Orden kommer från professor Jeff Werner, som i en krönika i dagens GP framför sina åsikter. Det har kommit ny statistik som Riksförbundet Sveriges museer sammanställt och som visar att museerna har en stark ställning i det svenska kulturlivet.

 

Myndigheten för Kulturanalys har publicerat en intressant rapport om museistatistiken. Rapporten i sin helhet finns på deras hemsida och omfattar mängder av intressanta siffror.

 

Några highlights kan vara:

* Det görs 18 miljoner besök på svenska museer

* 40% av besöken sker på de centrala museerna

* 1,1 miljoner besök var förskolebarn och skolelever

* 4 256 årsverken genomfördes på museerna

* 88 347 publika aktiviteter genomfördes som lockade 2,4 miljoner deltagare

* Samlingarna omfattar 67 miljoner fotografier, cirka 56 miljoner föremål och cirka 55 000 hyllmeter arkivalier.

* Den långsiktiga trenden är att fler besökare söker sig till museerna

 

I krönikan gör Werner en intressant jämförelse med kopplingar till västsverige. Han jämför museibesökarna med publiken på idrottsevenemang och visar att museerna lockar fler än idrotten. Sådana jämförelser är alltid vanskliga att göra och att ställa det ena mot det andra brukar i regel inte tillföra sakfrågorna så mycket. Men exemplet med bandyarenan i Vänersborg är ändå ett beskrivande exempel. Kommunen satsade 300 miljoner kronor på att bygga en arena. Den lockade, enligt professorn, 24 000 betalande förra säsongen. En jämförelse med några andra västsvenska museer visar t ex att Bohusläns museum och Göteborgs Konsthall drar över 310 000 besökare, Göteborgs konstmuesum 260 000, Världskulturmuseet 196 000, Sjöfartsmuseet 176 000 och Röhsska nästan 160 000 för att nämna några.

 

Tesen att se museer som ett massmedium är intressant. Den berättelse som museerna förmedlar når en stor publik och samtidigt måste den betraktas källkritiskt. Vems berättelse är det man förmedlar och hur påverkas man av den? Den typen av frågor tycker jag är intressanta att ställa.

 

Men slutklämmen i Werners krönika intresserar mig också. Där skriver han "Tyvärr är det få politiker som visar ett lika brinnande engagemang i kultur som i sport. Visst vore det skoj om man någon enda gång fick se en statsminister jubla lika helhjärtat över en konstutställning som ett mål i fotboll. Eller åtminstone någon annan minister." Enligt professorn hände det senast 1968.