Brännbergs Blandningar

En fördel då akademiker möts är att man i regel börjar samtalet med att definiera vad man ska samtala om, dvs i regel lägger man mycket tid på definitioner. Om man då är överens om vad man ska diskutera så blir ofta diskussion tydligare.

I dag vimlar det av kommentarer kring Uppdrag Granskning. Janne Josefsson har försökt att föra en diskussion om begreppet "barnfattigdom". Begreppet är ett av de hetaste ämnena och har använts av väldigt många debattörer för att visa på de ekonomiska klyftor som finns i Sverige.

Själva begreppet är oerhört problematiskt. De två helt olika sätten att ta sig an detta, antingen att diskutera utifrån fattigdom i faktiska termer, där man sätter ett visst belopp som uttrycker vem som är fattig.Med denna defintion och ur ett globalt perspektiv så blir diskussionen en helt annan än om vi diskuterar detta utifrån begreppet relativ barnfattigdom.

Ofta blandar de som debatterar begreppen och det blir svårt att följa med, vilket tyvärr, ofta leder till att man avstår från att ta sig an det verkliga problemet, nämligen att många svenska barn har det tufft ekonomiskt, eller rättare sagt deras föräldrar.

Inte minst såg vi detta problem i samband med julhelgerna då många föräldrar hörde av sig och vädjade om hjälp inför julen. Min församling ordnade "Packa Bussen" som innebar att man uppmuntrade allmänheten att lämna in julklappar som delades ut till familjer som inte hade råd att köpa sådana. Dessutom kunde man köpa en matkasse som delades ut.

Församlingen såg ett behov och gjorde något åt det. Många av de som tog emot gåvorna skulle nog inte kalla sig fattiga, men däremot saknade de pengar för att åstadkomma en jul som många andra av oss tar för givet. Särskilt problematiskt är det för många ensamstående föräldrar, väldigt ofta kvinnor, som har en svag ekonomi.Visst var julinsamlingen en "droppe i havet", men också ett uttryck för att det finns ett engagemang kring dessa frågor.

 

Det finns ett problem men genom att dribbla med siffror och fakta så undviker vi att tala om det. För många föräldrar är det en daglig påminnelse att det saknas pengar. De gör stora uppoffringar för att försöka skona sina barn så mycket som möjligt, men känner att kampen är nästan omänsklig. Det är en gnagande känsla som man ständigt bär med sig och som påverkar hela livet. Fördelningen av samhällets samlade resurser är en av de viktigaste politiska frågorna. Tyvärr så verkar många av oss förtroendevalda obekväma med att inse att det faktiskt finns barn som växer upp under svåra ekonomiska situationer.

Som kristdemokrat värnar jag familjen och tillsammans med mina partikamrater har vi kommit överens om att arbeta med barns och ungdomars uppväxtvillkor. Vi vill se till att resuserna fördelas så att föräldrar med svag ekonomi får ett stöd. Rent tekniskt är då bostadsbidrag ett välkommet stöd. Det oroar oss särskilt mycket att barnens föräldrar blir vräkta. Här talar vår minister om "noll-tolerans" och vi anser att inget barn ska drabbas av vräkning. Att garantera tak över huvudet, mat och kläder och andra dagliga behov är självklart. Men tyvärr så har vi inte lyckats med detta fullt ut Därför arbetar vi vidare med dessa medmänskliga frågor.