Brännbergs Blandningar

-Vi är slavar under medierna. Så uttrycker sig det förra kommunalrådet i Flen, Anders Berglöv (S) i en intervju i Dagens Samhälle (nr 3 2014). Tidningen har granskat avhopp från tunga politiska poster och konstaterar att det är ett antal kommunalråd som lämnat sina uppdrag under mandatperioden.

Berglöv tar upp en intressant aspekt av politikernas behov av medier. Det politiska uppdraget är ett slit och ofta hanteras mycket seriösa och problemfyllda frågor. Tyvärr kan detta ibland uppfattas som "tråkiga" frågor, men de tillhör vardagslivet för de förtroendevalda. Problemlösning är en av politikens viktigaste uppgifter.

Därför är det lätt att haka på mediernas påhitt att politiker ska vara med i sammanhang där de är "människor" och inte bara politiker. Helt enkelt visa upp något av en personlig sida.

Berglöv säger att han ser en "avintellektualisering av politiken" och "medialt trams".

Vilken partiledare vågar säga nej när en producent för ett "lekprogram" på TV ringer upp och erbjuder plats i rutan? Att få exponeras i en annan roll kan skapa en image som tillför ett värde till det personliga varumärket, men frågan är om det är bra på lång sikt.

Politiker är beroende av medierna. Så är det. Och då måste man spela med på mediernas villkor. Men ibland kanske man vinner på att avstå från att vara med i ett visst sammanhang. Men lockelse att få visa att man är "folklig" tar ibland överhanden.

Eftersom det är så att man "måste" vara med, kanske inte alltid dansa cancan på torget, men uppträda i icke-politiska sammanhang så ställs allt tuffare krav på politikern. Kraven att vara "folklig", att ställa upp på "hemma-hos-reportage" eller visa upp sin familj, gör att "privatlivets helgd" blir offentligt. Det är ofta ett högt pris att betala och särskilt om politikerns barn får lida för sin förälders politiska engagemang.

Berglöv tar upp frågan om den politiska arenans gränser. Tillhör "cancan på torget" det politiska uppdraget eller har man då tagit ett steg utanför den politiska sfären?