Invigning av pilgrimsled
I dag ska jag vara med och inviga en pilgrimsled. Det har gett mig anledning att fundera på varför folk vill ut och vandra.
Mina tankar resonerat kring mål och väg. 1927 gav Karin Boye ut diktsamlingen Oroshärdar och dikten I rörelsen är kanske en pilgrims funderingar.
Visst är målet viktigt, men kanske ändå resan är anledningen till att ge sig ut på vandring. Och kanske den största resan är den inre resan. Att komma ikapp med sig själv, att få återhämtning, att kunna ladda batterierna och att mitt i mödan och strapatserna finna vilan.
Tid är den moderna människans största bristvara. När fyllda agendor känns som ett tecken på framgång, där vi inte har tid att möta familj och vänner, när vi ständigt efterfrågas av någon där borta, så kanske vi förlorar oss själva.
Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om denne går miste om sig själv?