Vad bra vi har det!
I går var jag på en fest där många asylsökande flyktingar fanns med. Samtalen har följt mig under denna första dag på ett nytt år. De har kommit hit med hopp om ett nytt liv. En av männen berättade om hur bomberna föll, hur hans bostad blev fullständigt förstörd, hur han hade lyckats få ut sin fru och barn från hemlandet, men bestämt sig för att vara kvar hemma och försöka hjälpa till att hålla igång sitt land trots kriget. Till slut höll det inte längre och han hade varit med om en dramatisk flykt, smugglad till Sverige. Nu är han här, vet inget om sin framtid, har ännu inte ens fått en intervjua med Migrationsverket och längtar efter sin familj som finns i en annan del av världen.
Alla som flytt har sin egen berättelse och ofta är den fylld med konflikter, tragik och umbäranden. Deras längtan är att få en fristad i Sverige och kunna bygga upp en vardag för sig och sina familjer.
När man tar del av sådana levnadsöden blir ens egna problem rätt så triviala. I dag har jag kunnat konstatera att mycket av det som vi tar för givet, familj, vänner, arbete, bostad och mat på bordet, är en dröm för många i vår närhet.
Vi avslutade tolvslaget tillsammans. Jag åkte hem till min bostad där jag känner kärlek och trygghet. De åkte hem till sin flyktingförläggning där de endast kan längta efter något annat.
En av dem hade skrivit ned en hälsning som i korthet gick ut på att han ville tacka alla i Sverige för den hjälp han fått och vill nu vara med och ta ansvar för sig och sin familj. Vi är inte här för att bli beroende av er, vi vill bli självständiga och själva ta ansvar för vår framtid. Vi är så tacksamma för hjälpen som Sverige ger oss!
Den avslutande dagen 2014 blev omtumlande men den fortsatte även under den första dagen 2015.