Värna yttrandefriheten!
Det är inte första gången som jag skriver om att värna yttrandefriheten. Men idag känns det ännu mer angeläget. Gårdagens terrorattack på redaktionen i Paris är avskyvärd. Den kan aldrig försvaras. Även om tidningen var kontroversiell och att många ogillade deras satir så är det ändå viktigt att framhålla rätten att vi och media fritt får framföra våra åsikter.
Det fria ordet får aldrig kvävas. På www.reportrarutangranser.se finns många intressanta artiklar men pressfrihetsindex 2014 är skrämmande läsning. Det är många journalister som fått sätta livet till under sin tjänsteutövning eller som ett direkt resultat av vad de skildrat efter sina granskningar. Det är också något som drabbar våra egna utsända från svenska medier.
Vi blir ständigt påminda om Dawit Isaak. Nils Horners död lämnade oss inte oberörda. Vi följde Johan Persson och Martin Schibbyes vedermödor och situationen kring Markus Falkeheds öde i Syrien gör att vi blir påminda om att många vill kväva yttrandefriheten.
Att just journalister är en utsatt grupp är lått att förstå. Vi som är offentliga personer blir ibland omskrivna på ett sätt som vi varken förstår eller tycker är rätt. Men media arbetar på sina villkor och i de flesta fallen har de anledning att skriva om oss även om vi inte alltid gillar vad de skriver. Men att ge sig på den enskilde journalisten är helt främmande. Här brukar vi kunna skilja på sak och person. Men gårdagens attack visade att personerna som ritat karikatyrerna anses så farliga att de ska dödas. Genom att de blir dödade så hoppades säkert terroristerna på att ingen skulle våga göra något liknande framöver. Men idag tyder mycket på att det blir tvärtom. Personer har redan erbjudit Charlie Hebdo sina tjänster, tusentals människor demonstrerar, mängder av världen runt om i världen publicerar nu bilderna. Istället för att förhindra att bilderna sprids så spreds de ändå mer. Därför finns det inget logiskt eller förnuftigt svar på varför attacken genomfördes. Allt tyder på så radikaliserade personer att de utgör en stor samhällsfara. Vi vill inte ha ett samhälle där beväpnade väktare måste skydda kournalister eller oss politiker. Vi vill kunna fritt få samtala, framföra våra åsikter och allt detta under respekt för varandra.
Pennan eller svärdet? Vem vinner i längden. Just nu känner jag att pennarn har blivit en allt viktigare symbol för friheten att få framföra sina åsikter, oavsett om man är privatperson eller publicist.