Brännbergs Blandningar

Nu debatteras hälsningstraditionen i Sverige. Många anser att man ska hälsa i hand. Det blev stor uppståndelse då miljöpartiets riksvalberedning föreslog en person till partistyrelsen som konsekvent hälsar på olika sätt, beroende på kön. Detta har rört upp många känslor och flera har tolkat det som att Yasri Khans sätt att hälsa är oförskämt, förnedrande och kvinnokränkande. Han har valt att konsekvent ta män i hand men då han hälsar på kvinnor lägger han sin hand mot sitt bröst och framför på så sätt en hälsning. Men det är detta som rört upp.

Jag har debatterat feminism den senaste tiden. Vi har en regering som talar om att den är feministiskt och att detta innebär något annat än vi som använder orden jämlikhet och jämställdhet. I den politiskt korrekta världen ska man vara normkritisk och jag tror att de flesta med det menar att man ska vara tolerant och respektfull.

Yasri Khan kan inte bli ledamot av partistyrelsen därför att han hälsar på sitt sätt, som för övrigt han delar med många andra människor. Nu måste man ställa frågan: Vems är problemet? Vårt eller Khans?

Jag möter människor från många olika kulturer och inser att just hälsningar sker på väldigt många olika sätt. Om man talar om zoner och börjar med intitimitetszonen så gör vi på väldigt olika sätt. Om vi håller oss till Sverige så är det vanligt att vi har fysisk kontakt med våra händer. Men andra vill helst kramas då de möts. I andra länder är kindpussen det vanligaste sätter. I andra delar av världen bugar man i respekt för varandra men kommer aldrig närmare än ca 30-40 cm från varandra.

I Sverige är det inte helt lätt att veta om man ska ta i hand eller kramas. Det är något som man lär sig. Dessutom gör man ofta olika beroende på vem man möter. Vissa personer kramar jag aldrig, andra kramar jag oftast då vi möts. Men det beror också på platsen där vi träffas. Hur man vet vad som är rätt är inte alltid så lätt att förstå.

Det som däremot är upprörande är när någon vägrar att hälsa överhuvudtaget. Jag har varit med om detta vid flertalet tillfällen. En person vill inte tilltala mig eller hälsa på mig. Jag brukar alltid sträcka fram handen men ibland blir det nobben. Det är inte helt lätt att hantera. Visst blir man kränkt oavsett om det är en man eller kvinna som vägrar att hälsa.

Däremot har jag inget emot att personer hälsar på mig på olika sätt. Men samtidigt anser jag att det vanliga i Sverige är att vi tar varandra i hand. Den som kommer hit får acceptera den sedan. Jag tycker att man ska lära barn att hälsa i hand, men också visa respekt för den som vill hälsa på andra sätt.

Uppenbart är detta ett känsligt ämne. HUR man hälsar kan väl inte vara det viktigaste? Det är väl ATT man hälsar?