Tal till kulturchefer

Jag fick idag frågan om vad jag sagt till kulturcheferna som jag mötte vid en uppföljningsdag. Om intresse finns för hur jag formar ett "vanligt" tal så återges det här. Jag försöker alltid tala extemporärt, dvs att jag har en struktur för mitt tal i form av ledord eller krokar som jag hänger talet på.
Nedan är ett vanligt exempel. Inleder med en bild, en illustration. Levererar sedan tre tankar (i detta fall byggde jag på KSU som är ett begrepp som dessa personer är väl bekanta med. I vår interna jargong är de själva LSU (Långsiktiga uppdrag).
Så här var talet tänkt som jag höll den 25 jan.

Institutioner med långsiktiga uppdrag

När jag kör bil så är blicken fäst framåt genom en stor vindruta. Men jag är också tacksam för backspeglarna. Men idén är att vägen framåt är den viktiga. Men tillbakablickar är nyttiga.

Som chefer sitter ni nu och gör tillbakablickar och ska för era huvudmän presentera årsredovisning 2015. Samtidigt så ska ni lägga planer för de kommande åren.

Efter ett år som ordförande för Kulturnämnden kan jag konstatera att vi har en positiv färdriktning i regionen. Vi har på många sätt stärkt vår position, men har också många utmaningen då vi spejar framåt.

Som förtroendevalda spelar vi på den arena som vi kan kalla för den politiska arenan. Ni som har uppdrag är på den professionella arenan. Vi kan också kalla vår arena för en VAD-Arena och ni agerar på HUR-arenan.

Vi beställer genom att formulera uppdrag och skicka med en påse pengar. Ni tar till er våra mål och gör professionella prestationer.

Vi har många stödformer, en av dem är KSU. Jag ska inte tala om den idag, men använda de tre bokstäverna för att dela några tankar inför blicken ut genom vindrutan.

Kulturell Kompetens

När 70-talets kulturpolitiska mål skulle formuleras så fanns begreppet ”motverka kommersialismens negativa konsekvenser” med. Det försvann, men återkom. Ingen har väl kunnat ge en exakt definition på vad som menas, men kanske handlar det om ett resonemang kring det enorma utbud som når våra medborgare idag. Många aktörer vill ta hand om oss på vår fritid och lockar med allt fler produkter, tjänster och strävar efter att sälja livsstilar. I många fall är pengar drivkraften och därmed också får det en kommersiell touch.

För att kulturen ska kunna nå våra medborgare måste de göra aktiva val för att ta del av den. Kompetens handlar om att göra de bästa valen. Jag är övertygad om att kultur är bra för individen, det som stärker individen stärker också samhället. Kulturen är det kitt som håller ihop oss och ger oss gemensamma värderingar.

Kompetens kan definieras som förmågan att göra rätta val. Denna vilar på kunskap. Utan kunskap ingen kompetens.

Många medborgare har aldrig tagit del av det som din institution erbjuder eller har kanske fått en problematisk introduktion till det. Därför har de valt bort att delta

Jag åt inte yoghurt som barn. Jag vet inte varför. Men så länge jag kan minnas var jag helt övertygad om att yoghurt var ingenting för mig. Som vuxen testade jag det och insåg att det var gott och nu är yoghurt vanligen förekommande på frukostbordet. Jag hade en förutfattad mening, visste egentligen inte varför jag valde bort yoghurt, men en dag fick jag smak på det.

I våra mål talar vi om vidgat deltagande. Vi vill att fler ska kunna ta del av kulturen. Tillsammans behöver vi verka för att medborgarna får en ökad kulturell kompetens så att de gör medvetna val och prioriterar sin tid och sina pengar för att ta del av kulturens berikande skatter.

 

Socialt hållbar utveckling

Hållbar utveckling är ett viktigt ledord i all politisk idéutveckling. Det ska vara bra för ekonomin, för miljön men också för människorna.

Kulturens sociala dimension är underskattad och behöver renässans. Att göra tillsammans, att uppleva tillsammans och framför allt dela upplevelsen stärker den.

Ordspråket säger att delad glädje är dubbel glädje och att samtala och dela ens upplevelser är oerhört berikande.

Därför bör vi också erbjuda fler möjligheter för medborgarna att mötas. Själva föreställningen är i sig en social mötesplats men den behöver kompletteras. Andra mötesplatser behöver erbjudas.

En del av er har ”eftersnack”, ”after performance”, där samtal kan erbjudas. För de som bor på landsbygden har det varit högtid då GöteborgsOperan kommit till bygdegården med sina föreställningar. Fika efteråt där även artisterna deltagit har kraftigt bidragit till att stärka upplevelserna och därmed också varumärket GO.

Om nu publiken vill dela upplevelser så gäller det också att skapa miljöer där det är möjligt.

Unga

Salomo myntade ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån när han blir gammal”.

Vi vet att värderingar grundläggs i tidig ålder. Därför prioriterar vi barn och unga i våra mål. Samtidigt så är jag lite rädd för att vi har gjort ett fel under många år. Vi har och har haft ett starkt fokus på antal barn. Lite vårdslöst säger man ”vi räknar pinnar”. Dvs vi vill kunna pricka av att unga har varit på vår institution. Fokus har varit på kvantitet, men borde vara på kvalitet.

Vi behöver kulturella ledare som lockar våra barn. Vuxna som går före och får efterföljare. Det har nog varit så att betoningen på skolan har ibland blivit att pedagogen gått bakom och föst hjorden framför sig. Det lät så rätt att ALLA barn skulle gå på skolbio, men kanske ska vi tänka på introduktion, genomförande och uppföljning av varje barn och varje föreställning.

Självklart är jag positiv till att skolan tar med elever, men jag skulle gärna se en satsning på att nå familjer. Erbjuda paket så att hela familjen attraheras av att komma, berikas och sedan vilja återvända.

Intressant är det att gå på kafé. Det är många barnvagnar på dagens kafeer. Småbarnsföräldrar vill träffas.

Att erbjuda barnvagnsföreställningar är ju inte enbart ett erbjudande till barnen utan kanske framför allt till deras föräldrar.

Vid ett 70-års-kalas berättade en vän för mig om sina erfarenheter av att bila i Europa på somrarna. Föräldrarna hade bestämt sig för att besöka kyrkor och museum under sina semestrar. Under årens lopp hade de sett åtskilliga av europas mest berömda byggnader.  Det som hade kännetecknat alla resor, under alla år, var de tre sönernas ständiga klagan; inte en kyrka till.

Nu på sitt kalas berättade vännen om sin yngste som som nu själv hade tonåringar. Vad gjorde ni på semestern? Vi besökte kyrkor och museer var svaret. Sonen hade aldrig, vid något tillfälle , sagt något positivt om sina egna barndoms semestrar, men nu när han var ute med sina egna ville han ge dem något som höll.

Mark Twain myntade inte uttrycket men har blivit känd för att förmedla det:

"När jag var en pojke på 14 år var min far så okunnig att jag knappt stod ut med att ha den gamle mannen i huset. Men när jag hade blivit 21 var jag förvånad över hur mycket han lärt sig på sju år."

Konklusion: Låt oss, tillsammans, blicka framåt, ha fokus på det som ligger genom vindrutan och verka för att kulturen får bli den kraft både för enskilda och för samhället som den har potential att vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0