Att få vara ordrik

Jag är ofta inbjuden att inledningstala vid olika konferenser. De senaste har handlat om Bibliotek och nu senast om läsning. Att kunna läsa är för oss något av en självklarhet. Men för många människor är orden otillgängliga för att man inte har lärt sig eller kunnat knäcka läskoden. Många nyanlända saknar läsförmåga på grund av utebliven skolgång och att lära sig läsa och dessutom lära sig ett nytt språk vid vuxen ålder är inte alltid lätt.
 
Men samtidigt så kan vi konstatera att det är många som kan läsa men som inte läser. Skönlitteratur är främmande för många och inget som man tar del av. Man kan läsa andra texter, men bokens frånvaro är konstaterad.
 
För oss som ansvarar för kulturpolitik och demokrati är läsandet något som vi verkligen vill lyfta fram och uppmuntrar till alla initiativ om läslyft som tas. Den som har orden har makt och förmåga att kunna leva sitt sanna jag. Den som inte har förmågan att uttrycka sig blir ofta hämmat.
 
Att ge barn och ungdomar tillgång till läsande känns som ett av föräldraskapets viktigaste uppgifter. Det här med att läsa tillsammans och då barnen själva kan läsa att låta dem få stå för högläsningen skapar en samhörighet som är svår att beskriva.
 
Den senaste konferensen - En dag om läsning - anordnad av Kultur i Väst - samlade forskare, pedagoger, bibliotekarier och andra läsvänner. Stimulerande och uppmuntrande samtal om vikten av läsande.
 
Jag tycker att Lennart Hellsing uttrycker bokens betydelse väldigt bra:
 
”Böcker ska blänka som solar och skimra som tomtebloss.
Medan vi läser böckerna, läser böckerna oss.
Kan böckerna läsa människor?
Det kan de förstås!
Hur skulle de annars veta allting om oss?”
 
Låt oss läsa! och gärna tillsammans!