Konst ger både uttryck och intryck
Konsten har många roller och olika tilltal. Ibland fastnar man bara i hänförelse över något i bilden som tilltalar, ibland motivet, ibland själva tekniken, men oftast att den förmedlar något. Det finns också bilder som man bara snabbt iakttar och som inte ger det där direkta tilltalet. Verkshöjd är svårt att definiera, men ofta brukar man säga att det innebär att det är något unikt med just detta verk, något som ingen annan kan gestalta. Men det är något som gör att en bild är något annat än en konstbild.
Jag gillar att ta del av konst. Ibland förstår jag den inte alls, men inser att andra kan ändå uppskatta den. Ibland är tilltalet i bilden omvälvande och man ställs inför frågor som tar tag inom en. Konsten kan roa men också oroa. Den kan förmedla skönhet och njutning, men också leda till ett inre uppror.
Många av bilderna på väggarna därhemma är väl bekanta, men ändå kan de ha ett förnyat tilltal allt emellanåt. Det som är känt och bekant kan ibland kännas som nytt eller annorlunda.
Jag går gärna på vernissage. Det är ofta ett bra sätt att introduceras till konsten och den aktuella konstnären. Ofta är det någon initierad person som sätter in verken i olika sammanhang och helst lyssnar jag till konstnären själv. Konstnärens uttryck stannar ofta inom en och då man ser verken hör man vad denne ville uttrycka. Men ibland ser jag helt andra saker än vad konstnären velat skildra. Det gör att samtalen om konsten blir så spännande och så berikande.