Den svenska strategin som vi inte tog ansvar för

I flera månader har statsepidemiologen Anders Tegnell vädjat och talat om råd och rekommendationer. Den svenska tilltron och lydnaden för myndigheter har debatterats runt om i världen. I de flesta länder klev politiken fram och stiftade lagar som förbjöd sammankomster och lockdown blev ett begrepp. I Sverige så var tilliten till invånarna så stor att politikerna tog ett kliv bakåt. Idén var att var och en skulle ta ansvar för sig och de sina. Man skulle hålla avstånd och respektera de råd som utfärdades. Helt enkelt sunt förnuft och vuxenansvar.
Nu är läget helt förändrat. Statsministern har tvingats kliva fram och komma med enorma restriktioner för allmänna sammankomster. Helt enkelt därför att man inte gjort som råden föreskrev. Det är bra att regeringen gör detta samtidigt så innebär det enorma ekonomiska förluster för många näringsidkare och arrangörer. Det var redan tufft då 50 var begränsningen men med 8 är det många som tvingas stänga. För några veckor fanns det en ljusning i mörkret då det aviserades att 300 skulle kunna utgöra en publik, men på grund av våra beteenden blev inte det möjligt.
Nu måste vi vända ljuset från politikerna och mot oss själva. Varför medverkade vi inte frivilligt och tog vårt ansvar? Varför hävdade vi, mot allt förnuft, att festen skulle genomföras, baren skulle besökas eller vi skulle försöka leta efter kryphål så att vi kunde göra det som vi innerst inne visste att vi inte borde.
De nya restriktionerna är framtvingade av oss själva och regeringen gör det som en regering måste göra när folket inte använder sitt sunda förnuft.
De nya restriktionerna är framtvingade av oss själva och regeringen gör det som en regering måste göra när folket inte använder sitt sunda förnuft.